skinande

När jag tänker tillbaka på ett förhållande som jag haft med en kille som inte är av bästa sort!
eller när folk i min omgivning tar upp hur det verkligen var i förhållandet, eftersom att jag inte mådde ett dugg bra där i, och eftersom att jag fortsatte vara med någon som inte förtjänade att vara med mig.

Ibland måste små saker ut för att man ska kunna gå vidare framåt, ibland måste man lätta på hjärtat!
Det tänker jag göra nu, För det är så många som är i värre situationer, det är så många som har/haft sämre förhållanden. Jag levde i en dröm värld, jag förstor faktiskt inte riktigt hur läget låg till, jag förstod inte att
i varenda mening som han sa till mig blev jag kallad trög och idiot, Jag förstår det nu, men jag förstod inte det då!
När till och med nära och kära tar tag i mig och säger till mig att han inte är något vidare snäll mot mig? jag låtsades som att jag inte hade hört va dem sa, och kom med någon dålig bortförklaring, kan kärlek göra en så pass blind i ett förhållande? För nu när jag tänker tillbaka får jag sådan ren ångest över att jag inte gick ifrån förhållandet tidigare, twi! jag blir så arg, Jag blir så arg när jag träffar folk och förhållande kommer på tal
och dem säger " han var ju verkligen inte snäll mot dig " " trodde inte det skulle hålla så länge som det gjorde"
det gör mig både så arg och ledsen, för jag vet att det är sanningen, sanningen som jag inte såg just då.
Jag skulle aldrig se åt dig nu, jag skulle aldrig se åt dig igen! Du har förstört så mycket inom mig så det är fan inte sant nästan. Tänk er själva att ni tror att ni står nära en person, ni tror att ni känner denna person? ni tror att denna person är jätte snäll och gullig, men sen vaknar ni upp ur "kärleksbubblan" och förstår att ni aldrig vara nära denna person, att ni aldrig kände denna person och att den personen aldirg var snäll eller gullig.
Illa, jo jag vet, Jag hade ångest i morse när jag vaknade, för att jag låg och tänkte tillbaka på hur taskig du kunde vara mot mig, på vad folk sagt, och vad som hänt. Och det är sjukt att jag ska behöva må dåligt för detta ännu, även om det kommer någon enstaka dag, så kommer jag inte kunna öppna mig för någon på väldigt länge.
Jag säger inte att du var en riktig jävla idiot, men inte fan behandla du mig som man skulle, Jag märker det fortfarande hur du slänger ur dig elaka saker och "skojar", hur du är otrevlig och bara tänker på dig själv.
Kall människa vill jag beskriva det som. iskall! och det är inte alls den jag kände förut. Men folk förändras även jag. Men jag är fortf snäll för det. Jag vet inte om jag ska idiotförklara dig helt, eller om de få stunder vi hade var något att minnas, Jag tänker på upplevelser vi upplevt, och jag försöker tänka på om du var snäll eller dum. Jag minns nästan inte så mycket. Hade inte mitt självförtroende sjunkt så sjukt mycket när jag var med dig, så hade jag gått min väg för länge sen, Det blev som en befrielse när jag väl fick gå min väg, jag kände hur själförtroendet växte upp inom mig, det var så skönt, och nu är jag glad, nu är jag lycklig, nu lyser jag igen, mitt självförtroende som jag tappa bort med dig, är här med mig igen. Och jag ska aldirg låta någon ta det ifrån mig igen. aldrig mer, aldrig mer, aldrig aldrig mer..

jag vet inte men ibland är jag så sårad av sanningen!
Jag vet att jag inte alltid var en ängel, men jag förtjänade iafall inte det där"


nej, dags att göra något av dagen :)